En ö, ett paradis

Det är en otrolig lättnad att äntligen ha landat på Rarotonga, Cook öarna. Tidig morgon och vi möts av en ganska hög luftfuktighet och värme. Underbart. Ett halvtimmes väntan på att få stämpla in och plocka upp vårat baggage, sen ytterligare en kort stunds väntan på vår transfer. Vårt hostel, Rarotonga Backpackers, hämtar upp oss och tar oss till vårt boende. Vi har valt att bo i deras Hillside complex istället för Beachside. Ett dåligt beslut ska det visa sig. Det är djungel ända in på husknuten här och således helt otroligt mycket mygg, så vi sticker svansen mellan benen och ber om ett rum på Beachside complexet istället. Helt klart bättre. Det finns fortfarande mygg, men inte de löjliga mängder som fanns på andra sidan.

Det tar oss en dag eller så att komma in i tempot, vi behöver inte göra någonting. Inte stressa för att se det ena eller det andra, bara ligga på stranden och ta det lugnt. Eller vid poolen om man inte orkar gå ner till stranden.

Så efter att ha slappat några dagar, åkt några varv runt ön på mopeden, snorklat på lite olika stränder så är det dags för lite aktivitet. Tillsammans med en britt, en tjeck och en fransman som alla bor på samma hostel så ger vi oss iväg på en trekkingtur tvärs över ön. Det ska tydligen vara en liten utmaning som ska ta 3-4 timmar. Det visar sig vara en ganska ordentlig utmaning. 400 meters stigning på bara en dryg kilometer så är vi framme vid toppen, The Needle, en underbar utsikt över ön. Men så ska vi ner igen, andra halvan av trekken är kvar. 400 meters stigning uppåt är jobbigt, men att ta sig ner visar sig vara minst lika jobbigt, och den stigen är om möjligt ännu brantare. Men utan större skador och en dryg timma senare så når vi motsatta sidan av ön. Värmen och luftfuktigheten gör att man känner sig helt slut men ändå ganska nöjd. Så vi liftar tillbaka till hostelet och tar det lugnt resten av dagen. Förresten så finns en tävling där man korsar ön på just den stigen, rekordet är 45 minuter.

På fredagen var det dags för utgång. Nu har inte staden så enormt stort utbud men vi tar vad som bjuds och festar loss ordentligt, och återigen får vi lifta hem. Taxin dök inte upp, men den lokala befolkningen är otroligt vänlig och liftande tycks vara ett vedertaget transportsätt för backpackers här.

Efter att ha spenderat en knapp vecka på ön och varvat ner så känns det underbart att faktiskt för första gången sen vi lämnade Sverige ha semester på riktigt. Vi behöver inte göra nånting, inte stressa nånstans. Det är underbart. Ön i sig är inget bra mål om man är budget medveten, men jag tror vi klarar oss ändå.

Nu blir det en dag vid poolen!

Att göra….

Det är nu c:a 5 månader kvar tills vi åker. Känns som en evighet men det kan inte gå fort nog. Man kan riktigt se hägringen på horisonten när man kikar på på kartan, safari och hajar i Afrika, de breda vägarna och vidsträckta landskapen i USA, Cooköarnas gröna vatten, dykningen i Asien och den Nya Zeelands natur. Allt det och mycket mer som bara väntar på att ses.

Som det ser ut idag har vi en del att fixa innan vi är helt klara för avfärd. Till veckan ska det redas ut vilka vaccinationer som ska tas och när, sedan måste ryggsäckar införskaffas. Någon bok skall läsas och kartor studeras. Det finns några ytterligare detaljer kring utrustningen, bl.a lite saker till dykningen. Dykdator från Suunto är fixad och ett par sköna reefboots, saknas gör en väst med huva för lite extra värme samt några smågrejer till kameran. Men vi har ju trots allt 5 månader på oss, det hinns.

Visum, det är ett gissel. Ska man ta det kallt och fixa det vid gränsen eller ska man spela säkert och ordna det innan? Vissa länder anger att det är ett krav att ordna innan ankomst, fast det i själva verket fungerar fint att lösa vid gränsen. Vi garderar oss nog för några av de vi känner oss osäkra på.

Budgeten är skapligt i ordning. Vi räknar i alla fall med att klara oss 9 månader. Men än är det som sagt lite småsaker kvar att fixa med utrustning så vi får se vad som blir över.

[geo_mashup_map width=”95%” height=”150″]

Kamera hit och dit och route across America

Jakten på kamerauppsättning fortsätter.

Enligt mig saknas följande:
UV-hus till G10, inte Canons mediokra hus, utan helst ett Fisheye FIX eller Patima.
En riktig vidvinkel till Nikon, kanske en 17-35 eller 14-24/2.8
Stativ, huvud, rygga.

Sitter och funderar på kust till kust i USA. Det är långt, jättelångt. 2900 miles minst. Vi behöver resesällskap för den biten. Alternativen hittills är New York till Los Angeles, Miami till LA eller den tråkigare turen Washington till LA.
Thai-Nicke har rekommenderat en massa coola saker i Moçambique och Sydafrika. Så det är också i planeringen.

Anders S. har lämnar massa superbra tips om PNG och Fiji. Anders är kung.

För tillfället väntar jag på svar från Kilroy om biljetter. Mailade dem för några dagar sen, inget svar än. Tråkigt.

Vi har kollat ryggsäckar, det blir 2 stycken ur Lundhags V8 serie.

Jag känner att bollen rullar, bara hoppas den håller farten uppe.

Den tänkta resan

Än så länge är den ju trots allt bara tänkt, och skamligt dåligt planerad. Om sanningen ska fram så har jag dåligt samvete för hur dåligt förberedd jag känner mej. Jag är mest mentalt förberedd på att resa länge och långt, kanske för att jag inte ser det så mycke som en vanlig resa utan ett sätt att nå ett mål, och resan är målet. Kanske låter lite klyschigt att målet med resan är resan men så är det, jag ger mej ut för att uppleva saker. Jag reser min dröm, min dröm är att resa.

Men, tyvärr får väl sägas att jag är dåligt förbered, kanske framför allt ekonomiskt. Jag hade en grundtanke om att 10.000 skulle räcka per månad. Utöver kostnaden för biljetten alltså. Men nu har jag blivit osäker. Man hör skräckhistorier om folk som reser och levt för 20.000:-/månad, och då reser de snålt. Det låter inte riktigt rätt men jag får göra lite bättre research där. Det är ju inte utan att det finns en del små problem dock, hur tar man egentligen reda på hur mycket en månads uppehälle kostar i Tanzania eller Mocambique. Vad kostar det att dyka på de olika platserna? Vad kan man egentligen göra runt om i världen för att dryga ut reskassan? Är jag dum i huvudet som spenderat bortåt 35tusen på kamerautrustning som jag tänkt släpa jorden runt? Frågorna är många men just för tillfället är svaren få. Först och främst ska det klarläggas hur länge kan man egentligen vara borta för 100 papp. Sen är ju det här med att dryga ut reskassan en grej som man kan göra, men jag vill ju ogärna spendera 100.000 på att hamna någonstans i världen som löneslav. Visst, det är säkert trevligare i ett tropiskt klimat men faktum kvarstår, jag ska uppleva inte arbeta.

Sen får vi väl se om förra årets bästa pris från Kilroy står sig, de gav mej ett kanon erbjudande på en komplett jorden runt biljett men häftigare rutt och bättre stopp än jag vågat hoppats på. Men då blev det ju inget av med det.

Hur som helst, budgeten. 100.000:- verkade som en fin rund siffra då, men nu… Jag vet inte, visst, det är ju inte 100.000, det är ju per person. Så eftersom vi nu är 2 och således har 200.000 borde man ju kunna kapa kostnader på vissa ställen. Sen får väl ambitionen faktiskt vara att hålla sig borta från att spendera längre perioder i “högkostnads länder” t.ex. USA och Australien. Kruxet är väl egentligen de platser man tänkt passera men ändå inte stanna speciellt länge på, men att dessa platser under den korta period man är där kan dränera ekonomin ganska hårt. Då tänker jag främst på Hawaii och Fiji, men det finns säkert fler ställen.

Möjligen svamlar jag lite nu men detta är väl egentligen bara en grov sammanställning av vad jag tänkt mej och sen får vi se allt vad planeringen lider hur det egentligen blir. Och hur mycket av galenskapen som Anna går med på.

Det är mycke nu som han sa, han den där, vem det nu var.