Raro till AKL och en förlorad dag

Posted by on 2010-10-11

Vår bästa utflykt på Rarotonga, bryggeri visning!
På denna lilla pluttiga ö, mitt i havet med nära till ingenting finns faktiskt 2 bryggerier. Så efter att ha efterforskat vart dessa fanns gav vi oss ut på mission, 2 svenskar, 1 britt och 1 tjeck. Tillsammans skulle vi söka ölet!
Eftersom Rarotonga är en väldigt, väldigt liten ö så finns där följaktligen väldigt, väldigt små vägar. Dessa väldigt, väldigt små vägar är ibland förrädiskt svåra att se, och det visade sig vara dagens om inte hela vistelsens svåraste utmaning, att hitta de små och skymda vägarna som var helt oskyltade eller om man hade tur fanns där en A4:a stor skylt som var helt eller delvis skymd av buskar.

Efter att ha spenderat en osannolikt lång tid med att hitta den lilla skylten som det stod Matutu på, var vi på rätt spår. Ett hundratal meter in på en liten skogsväg låg en liten grå byggnad som omgavs av kokospalmer och maltdoft. När vi klivit in och ropat förstrött efter någon som jobbar där så dyker en av ägarna fram, iklädd termojacka, mössa och kraftiga gummistövlar. Det är dryga 30 grader varmt ute.
Tydligen så är det hans tur att sköta den kalla bördan med att buteljera ölet. I det rummet är det inte 30 grader varmt. Inte alls faktiskt.
Hur som helst åker mössan och jackan av och han kliver snabbt in i rollen som bryggmästare, han förklarar allt från hur de väljer ingredienser till hur länge de kör ölet genom alla olika processer. Samtidigt letar han givetvis fram glas och delar ut smakprov, och påfyllning på smakprov. Både av ale och lager. Vi gillar lager.
Vi får gärna köpa öl direkt hos dem, om vi vill så tar vi med egen flaska och fyller för 6 dollar per liter. Vi kom förberedda, 4 liter och vidare runt ön.

Nästa bryggeri var betydligt lättare att hitta, en liten avkrok inne i staden Avarua. Där ligger Cooks Lager bryggeri. Tyvärr är det ganska tråkiga lokaler med lika oentusiastisk personal som blaskigt öl. Ingen höjdare alls, av deras tre olika sorters öl är det ingen som riktigt klarar ribban. Känns som bubbeldopad lättpilsner.
Trots denna snopna överraskning så är vi ändå glada över dagens fångst, 4 liter gott öl.

Resterande dagar spenderas på diverse olika stränder, vi åker moped och liftar oss fram och tillbaka runt ön och mellan de olika stränderna. En av de finare stränderna ligger bakom The Rarotongan Hotel, en ganska glassig resort för de men större plånbok. Snorklingen där är helt otrolig, det är bokstavligt talat som att stoppa huvudet i ett akvarium. Där finns allt från Giant Trevalleys, Octopuss, Parrotfish, Clownfish, Boxfish, och listan kan göras hur lång som helst. Kastar man ut en brödbit i vattnet så behöver man knappast ens stoppa huvudet under vattnet för att se fisken. En normal dag här så är sikten närmare 30-50 meter i grönblått lagom varmt vatten. Ett måste är dock reefboots eller liknande då det är ganska gott om Stonefish här, och trampar man på en sån så är snart det roliga slut.
Muri beach är också en av de populärare stränderna, varför vet jag inte. Fullkomligt överbefolkad och inte alls lika rik på fisk. Det är också utgångspunkt för de absolut löjligaste lagunturerna någonsin, Captain Tama’s Cruises. Don’t do it! Om man känner för det och får tag på ett spjut så går det bra att fiska här, spjutfiske endera med gevär eller gummislinga. Fisken är dock inte alltid ätbar på grund av diverse alger etc. Fångar man nått ska man få det kollat hos marin kontrollen inne i Avarua innan man äter det.
Lugnare strand med mer fisk, i likhet med Rarotongan är Fruits of Rarotonga. Inget hotell ivägen heller.

Vi tog även vara på vår sista söndag på ön genom att gå till kyrkan, kanske inte så mycket för den religiösa aspekten som för den kulinariska, dvs. den lunch som det bjöds på efter gudstjänsten. Ska sanningen fram så var det ganska trevligt med sången, fulla halsar sjöng allt möjligt begripligt och obegripligt. Även om texten för Maori sången kom upp på väggen var det fullständigt omöjligt att hänga med. Misstänker också att vissa delar av innehållet gudstjänsten undanhölls de som inte förstod maori. Bäste pastorn pratade nämligen i 10-15 minuter på maori, men den engelska översättningen tog knappt 3-4 minuter. Nåväl, gudstjänst avslutades, inbjudan till lunch tydliggjordes, vi gick dit, vi åt.

Så när vi vandrat, snorklat, solat, gått i kyrkan och åkt ett antal mil på moped var det slut på det roliga. Vår sista dagar på ön fylldes till största delen med regn, så till den milda grad att till och med krabborna från stranden bestämde sig för att flytta in. Dessa dagar lämnade inte så mycket valfrihet om vad som skulle göras, det blev att sitta inne. Med undantag för korta turer ner till Matutu för påfyllning. Man var ju tvungen att få kvällarna att gå också.

Vår sista kväll blev någorlunda fin, uppehåll och en hyfsad solnedgång. Några sista öl med våra hostelkamrater och sen buss mot flygplatsen för att 00.55 den 5:e ta plats på flyget mot Auckland. Passerade datumlinjen och landade i Auckland en hel dag efter avfärd. Auckland bjöd på 14 grader och uppehåll.

Lite kort kan väl sägas att Cook Islands inte är ett jättebra budget resmål, p.g.a det isolerade läget blir allting relativt dyrt. Boende går att få till överkomligt pris dock men med varierande standard. Utflykter till de kringliggande öarna är fruktansvärt dyra, exempelvis Aitutaki ToR – 400 dollar/person. Två veckor kan vara i längsta laget för en ö som är 32 kilometer i omkrets och med begränsat utbud på vettiga aktiviteter. Det finns vykortslika vyer för den som tar med sig kameran och har man tur kanske en och annan val blir med på bild.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *