Svenska köttbullar

Posted by on 2010-08-03

Det var den utlovade svenska maten, svenska köttbullar. Svårare än man kan tro, Lusaka må vara en storstad men de mer välsorterade matbutikerna men att få ihop en “helsvensk” måltid  är inte utan visst krångel. Anna och jag spenderade ett par timmar på Arcades shoppingcenter letandes efter  alla nödvändiga ingredienser och lyckades till slut få ihop det. Efter ytterligare ett par timmar fick vi ihop en skapligt “svensk” middag med köttbullar potatis och alla tillbehör, dock ingen lingonsylt. Även den mest svårtrugade av Svens barn föll till föga för den svenska maten, och i synnerhet äppelpajen.

Lusaka har det mesta en storstad ska ha, shopping, mat och gott sällskap. Tyvärr är det en för oss ganska själlös stad som passerar med gott minne tack vare vår underbara värdfamilj. Vi spenderade några sköna dagar med squash, minigolf, öl, vin och god mat. Sist men inte minst ska nämnas att vi passade på att besöka en kyrka på söndagen. Utan större förväntningar kliver vi in i kyrkan och tar plats och försöker se så osynliga ut som möjligt. Sen brakar det lös, utan förvarning drar bandet igång. Det spelas, sjungs och dansas. Överallt. Det är i princip allt en svensk kyrka inte är i 2 timmar. En i allra högsta grad upplyftande upplevelse, även för de “ofrälse”. Vi tyckte det var grymt kul och skulle rekommendera alla som får chansen att smita in i kyrkan åtminstone en söndag om ni passerar genom Afrika. 
Men efter att ha sett det som fanns att se, ätit det som fanns att äta, bestämde vi att det var dags att dra vidare.

“Uncle Jan” råkade vara i Lusaka och skulle ner mot Livingstone med bussen så vi bestämde att slå följe med honom. Vi möttes utanför ett hotell i Lusaka och åt lunch. Så vidare mot busstationen, som bäst kan beskrivas som en form av oorganiserat men accepterat kaos. Jan hade gett oss viss insikt i vad som väntade oss på bussen, givetvis trodde vi att det var i värsta fall han menade. Men nej, mycket riktigt började det med att bussen var sen, TIA, sedan kom i snabb följd, överfull buss, predikande man och halsbrytande omkörningar.
Tydligen är det standard att varje bussresa inleds med att en självutnämnd predikant börjar orera högt och hest på knacklig engelska ur bibeln för att sedan i hopp om att ha frälst några vilsna själar få ett bidrag eller två. Min peng fick han inte.
Så började resan, den sju timmar långa bussfärden började ganska bra. Vägarna var fina och vi klarade oss utan större besvär i tre timmar. Men så kom vi till den del av vägen som byggs om. Ungefär var 10 kilometer hel fin väg, sen 10 kilometer dammig grusväg, 10 km bra väg, 10 km dammig etc etc etc.
Så vi färdades c:a 2 timmar i en smetfull bus utan fönstertätningar, så allt det damm som fanns på vägen utanför bussen ganska snabbt letade sig in i bussen, och utan överdrifter var det stundtals mer damm i bussen än utanför. Så efter de två timmarna på en full dammig buss så stannade bussen, och ombord kliver ett 30-tal människor på den redan fulla bussen. Det visar sig att bussen som gick före vår har gått sönder och således måste vår buss transportera ett överlass de sista 2 timmarna till Livingstone. Vägen bjöd på ungefär samma mängd damm som tidigare, bussen var nu fylld med både damm och människor till bristningsgränsen. TIA.
Så slutligen anlände vi Livingstone, ganska trötta, svettiga och dammiga. Dags att checka in hos Casa de Nilsons.

Tack Jan & Camilla med familj och vänner för att ni tog hand om oss !!

And thanks to the Cunha family for great food and hospitality!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *