Så var vi framme!

Posted by on 2009-03-11

Äntligen. Kan hända att gårdagen var en av de längsta vi haft. Låt oss gå igenom resan lite snabbt.

DSC00610 1. Bil, Karlstad – Arlanda. Ingen större händelse, vi åkte runt 7 tiden för att vara på den säkra sidan. En näringsrik frukost på McDonalds och vidare ut på stora vägen. Vi mötte en skapligt snöoväder någonstans efter Västerås som höll i sig hela vägen till Arlanda.
Väl där parkerade vi, inte helt utan problem då bommen inte gick upp utan att jag tog en biljett, då hör till saken att jag inte skulle få någon biljett, det var nämligen redan betalt och klart. Löste detta och checkade in. Vi åt, vi strosade runt, vi gick ombord.

2. Flyg, Arlanda – Bangkok. Thaiair, servicens okrönte mästare möjligen. Otroligt trevlig personal, benutrymmet existerar fortfarande DSC00611på detta bolag, ätbar mat. Kan inte bli bättre. Just det ja, sprit. Spriten ingår nämligen, på gott och ont. Ett par öl om du känner för det, en konjak efter kaffet möjligen, en stänkare före natten, en grogg för att släppa nerverna, ELLER så kan man välja att dricka  grogg oavbrutet i sisådär sju timmar ända tills en av de tre fullständigt fårståndshandikappade finnarna bredvid oss bestämmer DSC00616 sig för att kasta ett glas sprit rätt bakåt över sin stol, där det sitter en mamma med sin sovande son. Bra jobbat. Detta var slutet för serveringen, tyvärr 3-4 timmar för sent.
Så, tack vare de tre skrålande och störande finnarna fick nog ingen i vår del av kabinen en enda blund i ögonen på den 10 timmar långa resan. Ganska slitsamt.

 

3. Flyg, Bangkok – Krabi. Efter att ha klivit av planet i från Sverige och vänt finnarna ryggen i förhoppning om att aldrig se dem igen följde vi skyltarna mot inrikesflyget. Allt gick smärtfritt, vi fick röntga vårt bagage igen och gå genom några kontroller men inget alltför slitsamt.
Ombord på planet och iväg. Fönsterplats! Hurra! Riktigt trevligt att se vad som händer nedanför en, för mig iallafall, Anna skiter i vilket, hon vill inte flyga helst.
Vi serverades en snabb mat bit, eller snack. Som bestod av en burk juice, kaffe eller te och någonting som liknade en liten tjock tunnbrödsrulle med någon sorts fyllning som utgav sig för att ha varit fisk en gång i tiden. Vi drack juicen.
Resan går hur som helst bra och vi landar i Krabi efter c:a 1 timme och 20 minuter.

4. Transport, Krabi – Koh Lanta. Vi knallar in på flygplatsen och hämtar vårt bagage. Inga större problem, den incheckade ryggsäcken har klarat resan bra, lite åtgången i dragkedjor men på det hela taget ingen fara. Vi funderar på hur vi ska fortsätta mot Lanta, kliver ut i ankomst hallen och möts av några försäljningsstånd med diverse resealternativ. Taxi, buss eller båt. Från början när jag funderat på det så var jag helt inställd på att vi skulle ta taxi. 2 timmar i en skön bil eller minibuss med aircondition. Men när vi står där och tittar och funderar så bestämmer vi oss för att det billigare alternativet båt låter intressant. Det känns liksom lite mer “äkta” att kasta sig på en fullsmockad buss ner till piren och därefter sitta på däck och glassa i solen och ta nått kallt att dricka när man ångar fram de 2 timmarna över havet. Alltså bestämmer vi oss för att buss och båt är den rätta vägen. Vi köper biljetter till båten för 800 baht och bussbiljetter för 90 baht. 890 baht alltså, jämfört med de dryga 2000 det kostar att åka taxi, beroende på hur man prutar då. Gött, det kändes helt rätt. Vi hade fel, fel, fel!

Inte för att den här resan i sig var avskyvärd, men vi borde tänkt på att vi inte sovit mer än 30 minuter de senaste 21 timmarna, så toleransnivån var inte så hög.
Bussen från flygplatsen var en svettig resa i c:a 20 minuter in till piren, trodde vi, men nej. Vi blev körda till ett matställe, förmodligen ägt av busschaufförens kusin eller något sådant. Där erbjöd de oss allt, mat, dricka eller kanske en båtbiljett. Då vi inte var intresserade kom snart en ny buss för att äntligen ta oss till piren. Väl där satt vi oss ner och väntade 20 minuter sen var det dags att kliva ombord.
Resan skulle ta 2 timmar, det stämde inte riktigt. Drygt 3 timmar senare, efter att ha stannat i vad som kändes som varenda vik på vägen för att möta upp men longtail båtar som lämnade av och hämtade passagerare, anlände vi äntligen till Lantas pir. Mäktigt trötta och aningen slagna av den tryckande värmen kämpade vi oss igenom horden av hotellförsäljare och taximånglare, fick tag i en tuktuk, diskuterade snabbt priset och gav oss iväg mot LantaWadee med ett snabbt stopp vid 7-eleven på vägen.
Så var vi äntligen framme, en obeskrivlig lättnad att efter att ha hälsat på vår värd gå in i bungalowen och duscha av oss för att sen somna totalt utslagna. 25 timmars sömnlöst resande var till ända.

Efter några timmars vila vaknade vi, magen gjorde oss påminda om att vi minsann inte ätit. Anna hade varit uppe och hämtat lite kokt ris nån halvtimme eller så tidigare, men jag var alldeles för trött för det, så nu var det dags för käk. Moo, vår gode bungalow föreståndare, hade grillbuffé. Ingen diskussion, grillad kyckling, räkor, biff och en stor tallrik ris. Magen var räddad. Givetvis kunde jag inte låta bli den gröna chiliröran som tillbehör och som följd kunde jag inte känna av min tunga den närmsta halvtimmen.
Nåväl, så gick begav vi oss ut för att leta reda på våra vänner som vi trodde bodde på en resort längre bort på stranden, och som vi trodde hette “Funky Fish”. Vi knallade bort längs stranden och hittade så småningom, tysken som drev “Funky Fish”, han dirigerade oss till bunglow området och gav oss en beskrivning till just den bunglowen han trodde Jennie och Peter bodde i. Vi gick dit, knackade på och dörren öppnas av en ganska omtumlad och trött engelsman, han är inte Jennie och Peter! Men han vet att de bor i stugan precis bakom hans så vi tackar och går vidare, framme vid just den bunglow som vi nu är till 99% säkra på att de bor i, knackar vi på. Ingen hemma! Jag monterar en kvast på dörren för att demonstrera vårt missnöje med detta. Sen går vi åter mot Wadee och den väntande sängen. Ska bli skönt att sova, på riktigt, en hel natt den här gången.

Bara grodorna kan hålla käften nu…

Comments are closed.