Nu är vi hemma…

Posted by on 2009-03-30

Eller egentligen kom vi hem i lördags men då var man allt för trött för att få ur sig något vettigt.
Hur som helst spenderade vi de sista två dagarna i Bangkok.

Vi lämnade Lanta med minibuss 09.30 på morgonen, P & J kom ut och vinkade av oss, sen klättrade vi in i bussen och åkte på en tur uppåt ön för att samla upp de sista passagerarna. När väl bussen var full bar det av mot första bilfärjan från Lanta Yai till Lanta Noi. Gick snabbt och smidigt även om Anna kände en viss tveksamhet till att bussen inte stod på själva färjan i sig, utan att den istället hade pressats in på den ouppfällda landstigningslämmen. Det gick hur som helst bra och det bar iväg i en något skumpig över Lanta Noi ön till nästa bilfärja som skulle ta oss till fastlandet. Färjan var något långsammare än den första och färden började ta ut sin rätt på en av våra thailändska färdkamrater som direkt efter färjan fyllde en hyfsat stor påse med gårdagens lunch. Ingen vacker syn och inte heller så uppmuntrande för fortsatt färd men man var ju så illa tvungen. Resten av resan gick relativt smärtfritt och vi anlände till Krabi flygplats ganska exakt 2.5 timmar efter att vi lämnat Koh Lanta. Efter att ha väntat en stund på flygplatsen, fikat och checkat in, p.g.a lite felpackning fick vi slänga diverse lotions och annat som hamnat i handbagaget, var vi på väg till Bangkok. Flygningen gick bra.
Väl på Bangkok Airport fixade vi hotellbokning och taxi. Taxi mot Grand Diamond Suites Hotel.
Bangkok- inte allt för mycket smog men väldigt varmt och massa tid att döda. Eftersom vi hade ganska kort tid i staden drog vi inte på några jätteutflykter. Och demonstrationer gjorde att vi blev avrådda från att åka till Kaosan Road, backpacker streetan nr. 1 i Bangkok. Så efter att vi checkat in på 24 våningen på vårat 4 stjärniga hotell tog vi en liten sväng på gatan utanför, vi orienterade oss lite och letade matställe. Svårt att tänka sig men det är svårare än det låter att hitta en bra thairestaurang till fots i Bangkok, så vi hamnade på Burger King. Sen knatade vi vidare och snubblade in och fick massage. Det var inte fel alls efter otaliga timmar på fötter och en massa dykdagar.

bangkok-panorama En liten del av utsikten från vårt hotellrum. Tyvärr gjorde min amatörmässiga monteringen av kamerastativet att nattbilderna blev skräp.

Dag nr. 2 spenderades till största delen på shoppingsafari. Första släpade jag med Anna till Pontip Plaza, 7 våningar smockade med datorer, kameror, filmer, musik och alla annan tänkbar och otänkbar elektronik.
För er som inte vet vad jag menar med varuhus, så är det i storleksordningen 3 gånger NK.
Då jag hittade massor av intressanta prylar så tog mitt förstånd överhanden och det blev inget handlande, dels för det bristande packutrymmet och dels p.g.a de inte helt pålitliga affärerna.
Nästa stopp blev MBK, ett ännu större varuhus, ett storstadskvarter i 6 våningar fyllt med affärer av olika slag från vägg till vägg. En runda på ett plan tog väl uppskattningvis c:a 35-40 minuter om man inte stannade och tittade i för många affärer. 6 våningar, ett antal t-shirtar och övriga plagg senare var det nog. Jag köpte en kamera som komplement till SLR’en. Canon G10, hittills mycket nöjd med den och den verkar lovande.
Nu drog vi oss iallafall tillbaka mot hotellet och letande efter ett matställe, vi sprang på en taxi försäljare med den sedvanliga utfrågningen om var vi kom ifrån, vart vi skulle, om vi vill åka taxi etc etc. Trött som jag var gick jag med på att komma tillbaka vid 22.00 och då skulle han ta oss till flyget. Vi lunkade därefter in på diverse bakgator i sökandet efter thaimat. Tillslut hittade vi ett ganska anonymt lite ställe ganska långt in på en sidogata och satte oss ner med förhoppningen om en sista riktigt god thaimatsmiddag innan det var dags för hemfärd. Och det var kanon. Kanske det bästa thaikäket jag ätit, och till priset av 200 baht för 2 personer med öl till maten.

Efter käket var det dags att ta sig till flyget, vi gick tillbaka till samma ställe där taxikillen tjatat på oss tidigare. Efter c:a 2 minuter kommer han stormades mot oss med handen utsträckt överlycklig över att vi faktiskt kom tillbaks som vi lovat. In i taxin, upp till hotellet och hämta väskorna sen iväg mot flygplatsen. Efter en ganska snabb färd till flyget, snabbt är en relativ term i Thailand, klev vi in på flygplatsen och dum som jag är tänkte jag tyst för mig själv att jag vill egentligen inte hem men det ska bli gött att få checka in och sätta sig och dåsa av ett par timmar innan flyget. FEEEL, FEEEEEL, FEEEEEEL!
För just idag, av alla dagar så just idag, så har flygplatsens datasystem havererat och alla får checkas in manuellt och för hand. Det var ett hav av människor vid varje incheckningsdisk. Köer om c:a 1500 personer vid varje ställe. Och då pratar vi om en flygplats som har incheckningsdiskar från A till O. Det var mycket folk, väldigt mycket folk. Så efter ha stått lite över 3 timmar i kö för att checka in så var vi äntligen klara, nu återstod bara taxrefund, passkontroll och bagagekontroll. Så efter ytterligare några minuter i diverse köer och en mindre språngmarsch genom flygplatsen var vi vid gaten, ut, ner för trappan, in i bussen. Jo, förseningarna hade nog ställt till det lite så vårt plan stod klart och väntade på passagerar precis bredvid startbanan. Vi väntade c:a 30 minuter till innan planet fått ombord de sista passagerarna och drog iväg. Äntligen.
Jag längtade inte hem längre. Men efter drygt 11 timmar landade så planet på Arlanda International Airport in Stockholm, 2 timmar försenade. Vädret såg så lovande ut ända tills vi passerade molntäcket och den grå svenska “våren” visade sitt fula ansikte. Här trodde man i sin enfald att man skulle få komma hem till ett vårigt Sverige på full väg in i grönska, men icke, istället möttes vi av 10 centimeter snöslask och +5°C. Så efter att ha letat efter bilen i fel garage i 10 minuter så hittade vi äntligen rätt och var så på god väg hem till Karlstad. Resan gick bra och nu är vi som sagt äntligen hemma. Till vårt stora förtret har nått litet svin stulit vår Buddha staty som stått på vår trappa och vaktat.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *