Det har gått ett par dagar nu

Posted by on 2009-03-19

Inläggen har väl inte direkt duggat tätt men det har sina förklaringar. Det är runt 40ºC varje dag, det är skönt men lite slitsamt. Tillgången på internetuppkoppling är varierande och hastigheten är inte den bästa. Men det är ju inga nyheter, så har det nog alltid varit.
Vi har haft det lugnt & skönt och tagit småturer över ön då och då, och ätit gott om kvällarna. Har varit ett par dagar nu när regnet dragit in framåt kvällen och gett oss några skurar mellan 19 och 21. Helt ok faktiskt, det svalkar skönt och det blir lite mer syre i luften, lite mer, väldigt lite mer.

Häromdagen tog Anna och jag en tur ner mot Old Town på östra sidan ön, en trevlig tur på vad många skulle kalla belagd väg, egentligen är den fläckvis belagd. Hålor, gupp och sprickor gör att det är något av en fysisk utmaning att ta sig fram. Anna fick lite ont i ryggen efter moppemisshandeln och själv så var jag lätt mörbultad i armar och ben. Hur som helst stannade vi till efter vägen och tog några kort här och var, vid ett av stoppen hoppade en kille av en mötande moped och föreslog oss en tur i mangroven med longtailbåt. Vi hade funderat på det tidigare men liksom aldrig kommit till skott. Så nu var väl en tid så god som någon, vi ville ta det på vägen upp igen men han förklarade snabbt att “is better now, low tide”. Så efter en snabb prisdiskussion, vad är väl ett köp utan en prutningsrunda, som gav vi oss ner mot “marinan”. Hopp i båten och iväg. För de som inte vet så är longtail en träbåt med en utombordare, motorn består av vilken vanlig bilmotor som helst ser det ut som, men istället för växellåda går en lång axel direkt ut och på den sitter propellern.
Vi åkte i en egen båt så vi slapp andra jobbiga turister som krängde och flyttade sig, vår kapten pekade på diverse fåglar och växter och tog oss genom olika fiskeområden med diverse redskap utlagda i vattnet. Han visade oss också ett träd vars frukt påminde om ett päron men en lång stjälk på och förklarade att aporna tyckte om dessa. Tyvärr var vi ute mitt på dagen vilket förmodligen innebär att de flesta djuren sover, de är ju förståndigare än turister som ger sig ut i 40º värme. Turen tog c:a en timme och vi tackade för guidningen och hoppade på moppen igen. Ner till Old Town och gick en vända på gatan, inte mycket att se egentligen, fina byggnader men inget av intresse. Gick in på en restaurang och åt en Thaistyle spicy fish. Och ja, den var verkligen thaistyle, starkt så det rann ur både ögon och näsa, men gott. På vägen ut fick vi se en fight mellan två krabbor, tyvärr hann förloraren fly fältet innan jag fick fram kameran. Vi åkte vidare ner till piren, beundrade utsikten och båtarna en stund. Spanade in en squidfiskarbåt, vi ser dem långt ute på havet varje kväll med sina starka lampor som lockar fram bläckfisken. Vidare med färden, ett snabbt stopp vid ett munkkloster, ingen av oss orkade engagera oss nu, för varmt och för trötta konstaterade vi att de hade en felfritt skött trädgård och puttrade iväg på vår moped.
Vi kom till slut till den lilla restaurangen med  den underbara utsikten som vi stannade vid förra året, drack lite kall dryck, vilade och tog några kort. Orken var slut och det var dags att ge sig hemåt, vi gjorde ett tappert försök att ta oss till marinparken som ligger långt, långt söder ut på ön.  Vi gav upp, det var alldeles för långt dit och vi var alldeles för trötta.

Jag påbörjade en dykkurs. Anna kände att hennes öron fortfarande inte tillät dykning så jag blev ensam. Anna och Jennie låg istället på beachen och tog det lugnt och fick sedan massage. Något avundsjuk på detta ska erkännas med det finns fler dagar. Så jag begav mej för att dyka.
Peter, instruktören, och jag gav oss första dagen ut mot Koh Bida och Hin Bida för min första omgång dyk. Vi genomförde Peak performance bouancy, alltså avvägnings övningar för att bli bättre på att hålla sig på rätt plats i vattnet, krångligt men givande. Navigations dyk som förhoppningsvis hjälper mig att se till att jag inte blir vilse under vattnet. Och avslutningsvis Naturalistdyk, en lektion i marinbiologi och lite sånt. Man lär sig om fiskar, växter och andra djur, och hur man förhåller sig till dem. Som vanligt såg man en hel del fisk, inga jättesensationer förutom två leopardhajar. En trött stackare som låg och vilade sig och senare en som var ute och jagade lunchen.
Dag 2 av dykkursen bar det av mot Hin Daeng, Hin Muang och avslutande dyk på Koh Haa på hemvägen. Idag var det jag, Peter och en divemasterelev Elena från USA. Vi började med djupdyk på Hin Daeng, Peter hade förberett en övning som jag först fick göra på båten och sedan nere på 30 meters djup. Syftet var att visa effekter av djupberusning, att man blir mer korkad på större djup helt enkelt. Övningen tog 1 minut på 30 meters djup mot 30 sekunder på båten. Man blir alltså 50% dummare på 30 meters djup. När det var avklarat och efter en kort simtur var luften nästan slut och vi gick upp. En timme på båten och en genomgång av kameran inför sista kursdyket Undervattens fotografering sen var det dags för dyk nr.2 och detta på Hin Muang. Sikten var tyvärr jättedålig och kameran som saknade manual hade en jättekrånglig vitbalansering så bildernda blev mest skit. Vi gick upp och efter lite mat och en stunds båttur anlände vi till Koh Haa. En kanonfin dykplats. Denna gången bad jag Don, en annan dykinstruktör, att få låna hans kamera och vi gav oss ner i det blågröna vattnet för sista gången. Skillnaden på kamera var som natt och dag, en knappsfunktion och balanseringen var klar. Knäppte några kort medans vi simmade runt och tittade på diverse fiskar och anemoner och annat. Korten blev bra, inga gröna stick över bilden utan skapligt välbalanserade färger, det kan säkert göras bättre men det var ju trots allt första gången.
Allt som allt så gick dagen mycket bra och jag var nöjd. Efter fototagning till nya certet åkte Peter och jag tillbaka till bungalown och mötte upp med Anna, Jennie, Fredrik och Lisa. Vi åt middag på DA’s Kitchen som ligger uppe vid vägen, kanske 200 meter från vår boplats. Jättegod thaimat. Några öl på Klapa Klum Bar sen var det verkligen dags för sängen. Anna var helt slut och jag kände mej inte heller purfärsk.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *